Allt fler unga får vård för ångest i Stockholms län. Både bland unga kvinnor och unga män har ökningen av vård för ångesttillstånd varit mest uttalad inom primärvården, visar en rapport från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, CES.
CES har undersökt vilka ångestdiagnoser bland barn och unga, 6–29 år, som driver ökningen, var inom vården ökningen sker, vilken vård som erbjuds och hur vanligt det är med ångest och samsjuklighet med annan diagnos.
Rapporten visar att primärvårdskontakter för ångesttillstånd är över fyra gånger så vanligt hos tonårstjejer jämfört med tonårskillar och mer än dubbelt så vanligt hos unga kvinnor jämfört med unga män. Ångesttillstånd innefattar många olika diagnoser som specifika fobier, panikångest, generaliserat ångestsyndrom, social ångest och ospecificerade ångesttillstånd.
Särskilt tydlig är ökningen av diagnosen ospecificerat ångesttillstånd. Primärvårdskontakt med diagnosen ospecificerat ångesttillstånd har hos tonårstjejer blivit tio gånger vanligare år 2022 jämfört med år 2014, en ökning från 0,2 procent år 2014 till 2,0 procent år 2022. Bland unga kvinnor och män syns även en ökning för diagnosen blandade ångest- och depressionstillstånd, från 0,7 procent till 2,5 procent för unga kvinnor och från 0,3 procent till 1,1 procent bland unga män mellan år 2014 och 2022.
– Vi vet inte säkert varför vård för psykisk ohälsa som ångest ökar. Det kan förstås handla om att fler mår dåligt, men det kan också vara så att mörkertalet minskat att fler söker och får vård, eller att tröskeln för vad som diagnostiseras som ångest ändrats över tid, säger Anna Ohlis, rapportförfattare och överläkare vid CES.
Första linjen når nya grupper
Ökningen av vård för ångesttillstånd sammanfaller tidsmässigt med det gradvisa införandet av vårdreformen Första linjen för barn och unga med psykisk ohälsa inom primärvården, från 2014. Reformen innebär att primärvården är första vårdinstans för unga med psykisk ohälsa.
– Oavsett vad ökningen av ångestdiagnoser beror på, visar rapporten att första linjen lyckas fånga upp en stor grupp ungdomar och unga vuxna med ångestproblematik i länet. Primärvårdens tillgänglighet och låga trösklar kan vara en nyckel till att nå grupper som annars inte söker vård för psykisk ohälsa, säger Anna Ohlis.
Tidiga insatser är avgörande
Tidiga insatser mot ångest är avgörande för att förebygga förvärrade symtom och negativa effekter i vardagen. Trots detta visar rapporten att färre än hälften av de behandlingsinsatser som ges till unga innefattar kognitiv beteendeterapi (KBT), en evidensbaserad behandling vid ångest. En möjlig förklaring är att mildare besvär i stället kan behandlas med stödjande samtal, och för yngre barn kan riktat föräldrastöd vara lämpligt.
– Vi kan dock inte utesluta att de ospecifika diagnoserna också döljer svårare besvär, med ett mer uttalat vårdbehov, som inte kan tillgodoses på grund av bristande resurser eller långa köer till den specialiserade vården, säger Anna Ohlis.
Samsjuklighet är vanligt
Antidepressiva läkemedel har dokumenterad effekt vid vissa ångesttillstånd. Rapporten visar också att många unga får antidepressiva läkemedel vid ångesttillstånd, samtidigt som samsjuklighet med depression, adhd eller autism är vanligt förekommande.
– Personer med adhd eller autism har en ökad risk för att utveckla ångesttillstånd och det riskerar i sin tur försämra funktionsnivå och prognos. Det är därför viktigt att besvär med ångest upptäcks och behandlas hos dessa personer, säger Anna Ohlis.
Läs rapporten: