Om man har nytillkommen ångest eller symtom på depression kan det vara bra att börja med ett besök hos husläkaren, för att utesluta kroppsliga orsaker till att man inte mår bra. Ofta kan husläkaren behandla en ångest- eller depressionssjukdom, men om det behövs kan han eller hon skriva en remiss till den öppenpsykiatriska mottagningen. Man kan också vända sig direkt till den öppenpsykiatriska mottagningen där man bor. Att få rätt hjälp kan ta tid, och kan innebära en kombination av olika insatser. Det finns ingen metod eller medicin som passar alla. Man måste vara aktiv och delaktig i sin behandling och söka sig fram till det som fungerar. Det är viktigt att inte ge upp, även om det kan kännas svårt. ÅSS tar inte ställning för eller emot olika mediciner eller andra behandlingsformer. Vi kan inte heller ställa diagnos eller föreslå en behandling.
Psykoterapi
Det finns många olika terapiformer och det kan vara svårt att veta vad som skiljer dem åt.
I kognitiv beteendeterapi, KBT, arbetar man med att förändra hur man tänker och gör i sitt vardagsliv. Man försöker bli medveten om hur ens tankar påverkar hur man mår och arbeta med att förändra negativa tankemönster. Man kanske får träna på att gradvis våga göra det man är rädd för. Tonvikten ligger på nuet och vad som vidmakthåller problemen, snarare än på vad som en gång utlöste dem. Det finns det också renodlad beteendeterapi där man tränar in nya beteenden. Ofta används så kallad exponering, vilket innebär att man tränar på att gradvis och med stöd utsätta sig för de situationer som väcker ångesten. En ny lovande terapiform är metakognitiv terapi, som kan användas bland annat vid generaliserat ångestsyndrom.
I psykodynamisk terapi, som har sitt ursprung i psykoanalysen, betraktar man ångest och depression som symtom på en inre konflikt som man kan försöka medvetandegöra och bearbeta. Man strävar efter insikt i tidiga och omedvetna upplevelser.
Det finns även andra former av psykoterapi som t ex gestaltterapi, psykoanalys, psykodrama, ACT, dialektisk beteendeterapi, bildterapi, gruppterapi och familjeterapi.
Ibland kan man erbjudas terapi via sin husläkare eller sin psykiatriska öppenvårdsmottagning. Det är dock inte alla som vill gå i terapi som får göra det. Om man har ekonomiska möjligheter kan man vända sig direkt till en privatpraktiserande psykoterapeut. Man måste då betala hela kostnaden själv. Det finns enstaka privatpraktiserande psykoterapeuter som även är läkare och anslutna till Försäkringskassan. I sådana fall omfattas terapin av det vanliga högkostnadsskyddet.
Medicinering
Det finns flera olika läkemedel mot depression och ångest. Medicinering kan ses som en ”flytväst” som hjälper en ångest- eller depressionsdrabbad människa att hålla huvudet ovanför vattenytan. Under tiden kan du, på egen hand eller tillsammans med en terapeut, arbeta med att förändra de tankemönster och undvikandebeteenden som vidmakthåller ångesten, för att på sikt kanske klara av att leva utan medicin.
De läkemedel som används vid ångestsjukdomar fungerar på lite olika sätt.
Det finns ett antal olika snabbverkande ångestdämpande läkemedel som tillhör gruppen bensodiazepiner. Det finns goda skäl att vara försiktig med att regelbundet använda dessa narkotikaklassade läkemedel och läkare brukar därför också vara restriktiva med att skriva ut dem.
Det finns också så kallade antidepressiva läkemedel, som fungerar mer långsiktigt genom att minska benägenheten att reagera med ångest. De antidepressiva medicinerna används både mot depression och ångest.
Ofta startar man med ett s.k. SSRI-preparat. När man börjar med den här typen av medicinering kan det ta en tid innan man börjar må bättre. Man kan till och med må sämre i början. En del personer får ökad ångest, illamående, diarre och svettningar under de första veckorna. Biverkningarna som man kan uppleva vid insättningen försvinner i allmänhet.
Vanliga biverkningarna som kan kvarstå så länge man fortsätter med medicineringen är muntorrhet, svettningar samt sexuella biverkningar som minskad lust och svårighet att få erektion eller att nå orgasm. Man kan också gå upp i vikt.
Dessa läkemedel tas inte vid behov utan tas dagligen under en längre tid.
Antidepressiva läkemedel som ex SSRI- preparat leder inte till beroende på samma sätt som narkotikaklassade substanser (”addiction”). Man känner inget sug efter preparatet, längtar inte efter nästa dos eller gör vad som helst för att få tag på en tablett. Däremot vet man nu att behandling med antidepressiva läkemedel kan aktivera fysiologiska anpassningsmekanismer (”dependence”) som kan leda till utsättningssymtom när behandlingen avslutas. Det är därför är det viktigt att utsättning av läkemedlet görs på rätt sätt för att minimera detta obehag. En varsam metod för utsättning kallas hyperbol utsättning.