Även anhöriga och andra närstående till ångestdrabbade är varmt välkomna att bli medlemmar i ÅSS.
Tips till dig som är närstående
Det är svårt att förstå hur tärande det kan vara att leva med ständig ångest. Lika lite som man kan bestämma sig för att sluta ha huvudvärk eller högt blodtryck, kan den ångestdrabbade ”rycka upp sig” eller ”skärpa sig”. Sådana uppmaningar ökar bara pressen på den som mår dåligt.
Du kan stödja din närstående genom att ta reda på mer om ångestsyndrom, lyssna när hen pratar om det som är svårt och kanske också hjälpa till med att söka behandling eller följa med till läkarbesök.
Om någon i din närhet har ångest och depression med självmordstankar är det viktigt att du ser till att han eller hon snabbt kommer till läkare.
Till dig som står mig nära….
Lyssna på mig. Att få berätta för någon som verkligen tar sig tid att lyssna utan att avbryta eller komma med goda råd betyder mycket.
Säg inte att du förstår hur det känns att leva med ångest om du inte verkligen gör det. Vardagsångest är inte samma sak som att leva med en ångestsjukdom.
Du behöver inte ha svaren eller lösningarna på mina problem. Att du bara lyssnar och finns för mig är den största gåvan du kan ge mig.
Ha tålamod. Förvänta dig inte snabba framsteg. Även efter en lyckad behandling är det inte ovanligt med bakslag. Bli inte besviken på mig.
Säg inte åt mig att rycka upp mig eller skärpa mig. Säg inte att ”alla andra klarar det ju” eller ”var inte så överkänslig”. Om jag kunde ta bort min ångest skulle jag göra det. Kom ihåg att psykisk ohälsa är lika verklig som kroppsliga sjukdomar.
Stötta mig i att komma hemifrån och göra olika aktiviteter som jag mår bra av, så att jag bryter min isolering och får nya intryck. Motion och träning hjälper mot ångest och depression – om jag har svårt att komma igång själv så peppa mig gärna. Kanske kan vi träna tillsammans eller bara gå en promenad.
Hjälp mig att hoppas på att det kommer att bli bättre.
Visa att du är stolt över mig när jag lyckas göra något som känns svårt. Det som verkar som en bagatell för dig kan vara en jätteprestation för mig.
Stötta mig i att söka professionell hjälp när jag behöver det, särskilt när jag inte själv tror att det är meningsfullt. Om jag inte själv orkar– fråga om du får ringa och boka en tid åt mig och om jag vill ha sällskap till läkaren.
Får jag akut ångest – en panikattack – påminn mig om att attacken inte är farlig, att ingenting värre kommer att hända, och ångestattacken alltid går över av sig självt eftersom kroppens autonoma nervsystem ”slår till bromsen” och ser till att paniken lägger sig.
Under den akuta attacken är det inte läge för några samtal. Man brukar som en minnesregel säga: Håll ut (ha tålamod), Håll om (kroppskontakt om jag tycker det känns bra, eller kanske en varm filt över axlarna), Häll i (varm dryck), Håll tyst (lyssna men börja inte analysera eller ställa frågor). Gör du det så hjälper du mig mycket.
Ta hand om dig själv
Det sista jag vill är att du ska må dåligt för att jag gör det. Sätt de gränser som du behöver för att orka själv.
Fler resurser hittar du i vår länksamling