Maraton med brutet ben

Att leva med psykisk ohälsa innebär ofta att bära ett hinder som andra inte ser. Mycket av den energi som andra kan lägga på arbete, relationer eller fritid går i stället åt till att hantera ångest, oro, trötthet eller återhämtning.

När man ser människor omkring sig som verkar leva obehindrat – resa, arbeta heltid, träffa vänner eller spontant göra saker – kan tanken komma: Varför är det så lätt för dem men så svårt för mig?

Den känslan kan vara både smärtsam och skamfylld. Men den är också mänsklig.

Vi startar inte från samma plats

Livet är inte ett lopp där alla börjar på samma startlinje.

För den som lever med psykisk ohälsa kan varje dag innebära hinder som andra aldrig behöver tänka på. Ångest som tar över kroppen. Tankar som gör enkla saker svåra. En trötthet som inte går att vila bort.

Att jämföra sig rakt av med någon som inte bär på dessa hinder blir därför orättvist mot en själv.

Det är lite som att jämföra två personer som springer ett maraton – där den ena börjar loppet med ett brutet ben.

Det vi ser hos andra är inte hela bilden

Det är lätt att tro att andra människor lever enklare liv. Men det vi ser utåt är nästan alltid en begränsad del av verkligheten.

Många bär på svårigheter som inte syns.

När vi jämför våra svåraste stunder med andras bästa ögonblick blir jämförelsen nästan alltid skev.

Du gör ett arbete som inte alltid syns

Den som lever med psykisk ohälsa gör ofta ett stort arbete varje dag – även när det inte märks utåt.

Att ta sig upp ur sängen. Att gå utanför dörren. Att fortsätta försöka trots motstånd.

Det är insatser som förtjänar respekt, även om de sällan syns i andras jämförelser.

Du behöver inte kämpa ensam

Många som lever med psykisk ohälsa känner igen sig i den här typen av tankar. När man delar erfarenheter med andra som förstår kan både skammen och ensamheten minska.

I vår förening möts människor som vet hur det är att kämpa mer än vad omgivningen ofta ser.

Vill du ta ett första steg?

Du är varmt välkommen att höra av dig eller titta in på ÖH och ta en fika.

Hos oss finns människor som förstår – och en gemenskap där du kan vara precis som du är.

Du behöver inte bära allt själv.